Låt barn vara barn fria från vuxnas fördomar

Jag sitter och äter lunch med mina kollegor. Vi pratar om att vad hemskt det skulle vara om något av våra barn blev mobbade. Usch, hemska tanke. Vad gör man? Hur agerar man? Hur märker man det?

Men ingen nämner någonting om att tänk om vårt barn blir mobbaren.

Min ena kollega säger att hon är glad att hennes barn tillhör det coola gänget. Min andra kollega fyller i att han är glad över att hans dotter är med i en lagsport, annars skulle hon nog ha tillhört de lite mesiga i klassen säger han.

Det är vi vuxna som sitter där runt bordet och filosoferar. Livrädda för att våra barn ska vara annorlunda, mesiga, utanför och gud förbjude leka med fel barn.

Ingen tar upp hur hemskt det skulle vara om jag fick veta att mitt barn är det där barnet som är elakt, som fryser ut med blickar, är den som knuffar någon i korridoren, säger nedsättande kommentarer eller är den som i tysthet bara hänger på. Ingen nämner hur ont det skulle göra i våra föräldrahjärtan om våra barn är någon av dom där elaka barnen. Jag vet inte om det beror på att vi är så oerhört nöjda över att våra barn hänger med de coola kidsen och inte är ett offer, eller om det faktiskt är som så att vi egentligen är skiträdda för att våra barn ska vara ett elakt barn! För vem vill ha ett elakt barn?

Vi vuxna fortsätter och filosoferar. Jag får frågan om inte min dotter är en ”innetjej”? Jag blir paff, vet inte riktigt vad jag ska svara.

Vem fan avgör om ett barn är coolt eller inte? Jo, uppenbarligen en del av vuxenvärlden som hjälper till att upprätthålla en del strukturer och normer. Vi vuxna tycker att det är hemskt med mobbning och talar om för barnen hur de ska vara mot varandra och vad som är okej att säga till varandra men sedan sitter vi där själva och dömer ut andra människor. Ett bra exempel på det är denna text skriven av Sannah Salemh, programledare på Bolibompa, klicka på länk för att läsa hennes text, ett annat bra exempel är Lars Winnerbäck som valde att inte göra reklam för sin samlingsskiva på TV4, läs varför här 

För mig är detta resonemang som förs vid vår trevliga jobblunch jättekonstig. För mig är det viktigaste att mitt barn mår bra och känner sig tryggt. Att mitt barn har människor runt omkring sig som respekterar den för vem den är. Men jag vill också att mitt barn ska respektera sina medmänniskor oavsett hur dom är. Jag vill att mitt barn ska vara en bra kompis, som vågar stå upp för sig själv och andra. Jag vill att mitt barn ska våga ta hjälp av vuxenvärlden både för sig själv och andra. Jag vill också att mitt barn ska kunna lita på vuxenvärlden. Jag vill lära mitt barn att hon är det finaste som finns på denna jord och att det spelar ingen roll vem hon väljer att ha som vän.

För visst är det väll som så att mobbning inte är ett individproblem utan det finns fler perspektiv att ta hänsyn till såsom gruppen, normer, samhället och här har vi vuxna ett enormt ansvar. De är barn, de är barn som är formbara och det är vi vuxna som är med och formar dem.

Annonser

2 reaktioner på ”Låt barn vara barn fria från vuxnas fördomar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s